Jag vet inte vad som får mig att blogga så sällan, jag hade ju bestämt mig att få igång det lite.
Men, men nu tänker jag blogga min kanske bästa LO någonsin. Jag skriver inte så för att skryta, men jag tror att det är bra att berömma sig själv ibland, det kan inte skada i alla fall.
Det finns nog flera orsaker till att jag är så nöjd med just detta alster. Dels har jag arbetat bara utefter mitt eget huvud och bara gått med i flytet. Det är då jag har som roligast. Sen älskar jag fotot och blev nöjd med titeln, jag tycker titlar är ganska svåra och jag får ofta upp sånger eller sångtitlar när det är dags för rubriker. Med just den här låten har jag ingen relation mer än att själva refrängen är ganska skön.
Jag börjar med en bild på hela LO:n. Jag började med att rita på ett vitt cardstock en ganska stor och knasig form som jag sedan klippte ut klistrade fast. Eftersom jag visste att jag skulle använda mig av tejpen och trädekorationerna med hexagoner så måttade jag ut såna även på några mönsterpapper för att använda som fotomatta. Det blir så snyggt med återkommande former i olika storlekar tycker jag. Det syns ju på rubriken att jag inte har tänkt ut saker i förhand, hade kanske kunnat placera bokstäverna snyggare, men samtidigt är det just det som är jag också. Att inte planera och att vara lekfull.
Den här tejpen är så himla fin tycker jag, och jag tog en närbild så att det skulle synas att jag doodlat en del med en rosaglimmrande penna. Jag har lite svårt att stoppa mig själv, när jag nästan är klar och jag bara gör mer och mer och mer.
Väldigt roligt med trädekos är det, och att färga in. Jag gjorde denna LO på en träff och då är det tur att en hade med sig dynor som passar i färg 🙂 Nere i hörnet har jag försökt att sätta en rubon, men den ville inte lossna riktigt så jag gömde den igen 🙂 Det är tur att en inte är så petig med småsaker…
I goodiebagen som vi fick låg en förpackning med blommor. Och det roliga var ju att jag råkade få blommor med paraplyer. Jag hade nog aldrig köpt dessa blommor själv men det blev ju väldigt bra i det här sammanhanget 🙂
Fjärilar, doodle, och skrapade och infärgade kanter…
Så en bild på hela en gång till. Fotot kanske jag ska säga föreställer min dotter när hon är 2 år, bärandes på sitt vita paraply. Trots att paraplyet är så litet så syns hon knappt.
Det var allt för denna gång!